Arter som inte finns naturligt i Sverige utan introduceras, avsiktligt eller oavsiktligt, kallas för främmande arter. Idag finns det drygt 2 000 främmande arter. Många av dessa har varit till stor nytta för oss människor, ofta som livsmedel, eller vackra trädgårdsväxter. Vissa får en sådan spridning att de hotar biologisk mångfald, påverkar människors och djurs hälsa eller innebär samhällsekonomiska kostnader.

De särskilt problematiska arterna kallas för "invasiva främmande arter". Vissa områden eller kommuner drabbas hårdare än andra. För att förhindra stor påverkan och därmed höga kostnader kan det därför vara klokt att reagera på ett tidigt stadium.

På Naturvårdsverkets webbplats kan du läsa mer om vad du kan göra för att förhindra spridningen av invasiva främmande arter i vår natur.

Rapportera invasiva främmande arter

En del arter är väldigt spridda och svåra att göra något åt, medan andra fortfarande finns på begränsade områden. Känner du till platser där någon av följande arter förekommer? Rapportera då till kommunekologen eller direkt på Artportalen.se.

• Gul Skunkkalla (Lysichiton americanus) - förbjuden enligt EU-förordning
• Kabomba (Cabomba caroliniana) - förbjuden enligt EU-förordning
• Tromsöloka (Heracleum persicum) - förbjuden enligt EU-förordning
  
• Signalkräfta (Pacifastacus leniusculus) - förbjuden enligt EU-förordning
• Jätteloka (Heracleum mantegazzianum)
• Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus)
• Jättebalsamin (Impatiens glandulifera)
• Parkslide (Fallopia japonica)
• Sjögull (Nymphoides peltata)
• Smal vattenpest (Elodea nuttalli)
  

Andra exempel på främmande invasiva arter som har etablerat sig i Sverige

• Spansk skogssnigel (mördarsnigel) (Arion lusitanicus)
• Mink (Mustela vison)
• Vresros (Rosa rugosa)