Konflikthantering och relationer

Tonårstiden kan vara svår att hantera. Det är inte lätt att veta hur du ska bemöta och prata med ett barn som kommit in i puberteten, där humöret går upp och ner som en dalbana. Många föräldrar upplever att de knappt känner igen sitt barn från en dag till en annan. Och för tonåringen själv kan den här perioden i livet kännas jättejobbig – om inte ännu värre. Barnet håller på att söka och forma sin identitet. På denna sida har vi samlat lite tips för denna tid.

Prata med barnet - även om det känns jobbigt

Även om du kan känna att det är svårt att inleda och hålla ett samtal med tonåringen är det viktigt att du som förälder eller annan viktig vuxen tar ett vuxenansvar. Du kan inte förvänta dig att barnet tar första steget för att prata om något. Ofta handlar det om att väcka en fråga och sedan lyssna. Att bry sig om är A och O i er relation.

Här är några viktiga tips till dig som har tonårsbarn (det mesta kan appliceras på barn i alla åldrar):

  • Visa att du bryr dig. Visa intresse och omtanke. Berätta att du finns där. Barn vill att föräldrar bryr sig. Säg att det är okej att ringa oavsett vad som har hänt.
  • Lyssna till ditt barn. Ha respekt för vad ditt barn tycker och tänker. En öppen dialog och en bra relation skapar förtroende mellan dig och ditt barn.
  • Var tydlig och sätt gränser. Våga säga vad du tycker och vad du förväntar dig av ditt barn. Ditt barn ska veta vad du vill och tycker.
  • Ta hjälp av andra föräldrar. Hur gör andra? Kan ni sätta gemensamma regler för barnen?
  • Engagera dig och finns nära till hands. Skjutsa till träningen, erbjud dig att hjälpa till med läxor, hämta efter festen, bion eller annan aktivitet. Undvik dock curling – lite eget ansvar mår ungdomarna bra av.
  • Visa kärlek. Närhet och kärlek betyder mycket, oavsett hur gammal en är.

Sök hjälp så fort som möjligt. Det viktigaste för barnen vid en separation är att de vuxna inte bråkar. Ni behöver komma överens om viktiga saker som rör barnen.

Om ni vill ha lite stöd och råd kan ni höra av er till Sociala Stödteamet på Svenljunga kommun Öppnas i nytt fönster. och boka in er på Fem Fria Samtal.

Bäst är att ni pratar med barnen tillsammans. Anpassa samtalet efter barnens ålder och mognad. Förklara i lugn och ro att ni har valt att inte längre leva tillsammans – men att det inte påverkar er kärlek till barnen. Bekräfta att ni älskar dem och att ni kommer att göra allt för att barnen får det bra, trots förändringen. Berätta hur ni tänker kring vårdnad, boende och skola. Var ärliga om ni ännu inte vet exakt hur det kommer att bli. Försäkra barnen att de ska få information löpande så snart ni vet mer. Var beredd på att beskedet kan väcka alla typer av känslor, sorg, ilska men kanske också förväntan. Bekräfta att alla känslor är okej och att ni förstår att omställningen är stor för barnen. Öppna upp för att ni finns där om barnen har frågor och funderingar. Prata gärna med barnen om hur de kan berätta om separationen för kompisar.

Fundera på:

Varför tror du att ditt barn inte litar på dig? Om barnet har uttryckt det, sätt er ner och prata. Fråga hur hen tänker och vad du kan göra för att få tillbaka barnets förtroende. Fundera även om det är något du själv gör eller säger som kan påverka ditt barns tillit. Ibland tror vi vuxna att barn inte vill berätta saker för oss för att de inte litar på oss. När det i stället handlar om att barnet inte vågar berätta.

Tips:

Tillbringa mycket tid tillsammans, läs en bok eller titta på en film. Be ditt barn berätta hur hens favoritspel fungerar eller hur det går på träningen. Skaffa mer inblick i ditt barns vardag. Då underlättar du för barnet att anförtro sig till dig om hen vill. En relation bygger alltid på en bas av de positiva stunder man har tillsammans.

Det är alltid klokt att först fundera på om barnets grundläggande behov är tillgodosedda. Är barnet utsövd, mätt, och inte för kall eller varm? Försök därefter se bortom det som utlöste den starka känslan. Har det hänt något idag som hen vill berätta om? Det är klokt att alltid ställa sig frågan ”Vad handlar det här om egentligen?”. Ibland beror reaktionen helt enkelt på att barnet till exempel ramlat. Andra gånger kan en annan känsla ligga bakom reaktionen. En känsla som inte syns direkt. Utforska och försök ta reda på vad det handlar om utan att bli irriterad. Som vuxen behöver du även fundera kring hur relationerna ser ut inom familjen. Kanske ”gnället” handlar om att barnet behöver dig lite mer än vanligt just nu? Det kan exempelvis handla om att en pedagog på förskolan har slutat eller att en nära kompis varit borta från förskolan eller skolan ett par dagar. Nyckelorden är att utforska, visa intresse och ge trygghet och närhet. Ta en ”time in”, var nära och tillsammans med ditt barn i stället för att skicka in barnet själv på ett rum, en så kallad ”time out”.

Genom att umgås mycket med barnet. Gör saker tillsammans – lek, spela spel, läs, ta promenader eller cykla. Vad som helst som ditt barn tycker om och som inte är förknippat med krav och måsten. Forskning visar att så lite som en kvart om dagen av ostörd tid med ditt barn, stärker relationen. Då vet barnet att ni har tid att vara tillsammans en stund varje dag. Barnet kommer att känna sig sedd och bli mer villig att samarbeta, även i de stunder då ni är oense. Er relation får en stark grund att stå på. Det är också viktigt att vara stabil och förutsägbar som förälder. Då vet ditt barn att du alltid finns där om hen behöver dig, för samtal, tröst eller bekräftelse. Som vuxna behöver vi alltid vara större, starkare, klokare och snälla. När det går, följer vi våra barns behov. Och när det krävs, tar vi ansvar och bestämmer.

Det är inte alltid lätt att veta om en närstående har en ätstörning. Det kan finnas många tecken som gör att du börjar misstänka det. Till exempel:

  • Plötslig eller dramatisk viktnedgång.
  • Radikalt förändrade matvanor.
  • Överdrivna motionsvanor.
  • Mat som verkar försvinna spårlöst från skafferiet eller kylskåpet.
  • Markant känslighet att prata om mat och ätande.
  • Upptagenhet med mat.
  • Hemlighållande av vad barnet gör efter måltider.

Källa: www.atstorning.se (Karolinska institutet) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

En ätstörning börjar ofta med en önskan om att gå ner i vikt. Sedan kan flera olika saker bidra till att barnet utvecklar en ätstörning. Det kan till exempel bero på:

  • ärftlighet
  • att barnet mår psykiskt dåligt
  • skönhetsideal i media eller olika idrottssammanhang
  • dålig självkänsla
  • traumatisk händelse
  • oroligt hemma (familjeproblematik)
  • mobbning, kränkningar och utfrysning av ”kompisar”

Kontakta skolsköterska eller vårdcentralen om du misstänker att ditt barn har ätstörningar. Lyft eventuellt frågan med en personal på skolan eller idrottsledaren i föreningen.

webbplatsen Bup.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. kan du läsa mer om vad ätstörningar beror på.

Vad är bulimi?

Bulimi är en ätstörning som innebär att personen hetsäter och sedan försöker göra dig av med maten, till exempel genom att kräkas eller använda laxermedel.

Hetsätningen leder ofta till kraftig ångest. Ångesten kan också leda till att personen tränar och motionerar onormalt mycket. Gemensamt för personer med bulimi är att tankar på vikt, mat och ätande tar upp en väldigt stor del av deras liv.

Läs mer om bulimi på Bup.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Oftast ja. Det är fullt normalt och en naturlig del i en tonårings utveckling. Tonåringen har ena foten i barnvärlden och andra foten i den vuxna. Det kan vara både jobbigt och förvirrande. Även om du uppfattar att kompisar just nu är viktigast för din tonåring, så betyder det inte att du som förälder är oviktig – tvärtom! Du behöver visa att du accepterar att du ibland blir bortvald men att du står kvar. För när det väl gäller är du den viktigaste personen i ditt barns liv. Det är en balansgång att låta sin tonåring pröva sina vingar och samtidigt vara en förälder som står kvar. Det kan vara en utmaning men ofta också roligt och härligt.

Be om hjälp. Släpp all prestige och ta hjälp av den andra föräldern eller av någon släkting som tonåringen har bra kontakt med. Du kan också söka professionellt stöd, exempelvis via sociala stödteamet eller socialtjänsten. Berätta för din tonåring att du söker stöd och varför du gör det. Oavsett om din tonåring vill eller inte vill vara med så visar du att du har en vilja att ni skall ha en bra relation.

Barn från 13 år behöver sova 8–9 timmar per dygn, men vissa behöver mer sömn än så i puberteten. Många i den här åldern sover mindre än de behöver, vänder på dygnet och har svårt att somna på kvällen.

Barn som har vänt på dygnet blir oftast trötta först vid 3–4-tiden på natten och vill helst sova till klockan 12 på dagen. De sover som djupast vid 6-tiden på morgonen, när det egentligen är dags att gå upp.

Läs mer om sömn på 1177.se Länk till annan webbplats.

Börja med att kontakta barnets lärare eller mentor. De känner ofta ditt barn väldigt väl. Du kan också höra av dig till de på kommunen som jobbar med integration eller till sociala stödteamet.

I Sverige är det enligt lag förbjudet att använda fysiskt och psykiskt våld mot barn (läs mer Föräldrabalken). Detta gäller även föräldrar i barnuppfostran och i skolan. Fysiskt våld är alla former av våld mot kroppen. Lätta slag, att dra i håret och nypa är också fysiskt våld. Psykiskt våld kan vara att hota, skrämma, frysa ut eller låsa in ett barn. Psykiskt våld kan skada barnets självkänsla och utveckling lika mycket som fysiskt våld. Sedan 1 januari 2020 finns det en ny barnrättslag i Sverige.

Att röra hårt vid ett barn är absolut ingen lösning för att barnet ska göra som du säger och vill! För att ett barn ska ”lyda” krävs det tydlighet från dig som förälder vad som gäller hemma. Var tydlig och sätt gränser. Våga säga vad du tycker och vad du förväntar dig av ditt barn. Ditt barn ska veta vad du vill och tycker. Det är också mycket viktigt att vara konsekvent. Det skapar förtroende mellan dig och barnet. Att uppmuntra barnet när den gjort rätt eller något bra och lyssna till ditt barn. Det stärker barnets självförtroende. Oftast är det bättre att fokusera på det som är bra, istället för att skälla och tjata på barnet. Sist men inte minst: visa din kärlek till barnet! Varma kramar mår alla människor bra av.

Om du är orolig för att ett barn far illa kan du kontakta kommunens individ och familjeomsorg via Kontaktcenter 0325-180 00. Om du har bevittnat våld mot ett barn kan du höra av dig till polisen på telefonnummer 114 14.

Vi tipsar även om dessa sidor