Sök hjälp så fort som möjligt. Det viktigaste för barnen vid en separation är att de vuxna inte bråkar. Ni behöver komma överens om viktiga saker som rör barnen.

Om ni vill ha lite stöd och råd kan ni höra av er till Sociala Stödteamet på Svenljunga kommun Öppnas i nytt fönster. och boka in er på Fem Fria Samtal.

Bäst är att ni pratar med barnen tillsammans. Anpassa samtalet efter barnens ålder och mognad. Förklara i lugn och ro att ni har valt att inte längre leva tillsammans – men att det inte påverkar er kärlek till barnen. Bekräfta att ni älskar dem och att ni kommer att göra allt för att barnen får det bra, trots förändringen. Berätta hur ni tänker kring vårdnad, boende och skola. Var ärliga om ni ännu inte vet exakt hur det kommer att bli. Försäkra barnen att de ska få information löpande så snart ni vet mer. Var beredd på att beskedet kan väcka alla typer av känslor, sorg, ilska men kanske också förväntan. Bekräfta att alla känslor är okej och att ni förstår att omställningen är stor för barnen. Öppna upp för att ni finns där om barnen har frågor och funderingar. Prata gärna med barnen om hur de kan berätta om separationen för kompisar.

Fundera på:

Varför tror du att ditt barn inte litar på dig? Om barnet har uttryckt det, sätt er ner och prata. Fråga hur hen tänker och vad du kan göra för att få tillbaka barnets förtroende. Fundera även om det är något du själv gör eller säger som kan påverka ditt barns tillit. Ibland tror vi vuxna att barn inte vill berätta saker för oss för att de inte litar på oss. När det i stället handlar om att barnet inte vågar berätta.

Tips:

Tillbringa mycket tid tillsammans, läs en bok eller titta på en film. Be ditt barn berätta hur hens favoritspel fungerar eller hur det går på träningen. Skaffa mer inblick i ditt barns vardag. Då underlättar du för barnet att anförtro sig till dig om hen vill. En relation bygger alltid på en bas av de positiva stunder man har tillsammans.

Det är alltid klokt att först fundera på om barnets grundläggande behov är tillgodosedda. Är barnet utsövd, mätt, och inte för kall eller varm? Försök därefter se bortom det som utlöste den starka känslan. Har det hänt något idag som hen vill berätta om? Det är klokt att alltid ställa sig frågan ”Vad handlar det här om egentligen?”. Ibland beror reaktionen helt enkelt på att barnet till exempel ramlat. Andra gånger kan en annan känsla ligga bakom reaktionen. En känsla som inte syns direkt. Utforska och försök ta reda på vad det handlar om utan att bli irriterad. Som vuxen behöver du även fundera kring hur relationerna ser ut inom familjen. Kanske ”gnället” handlar om att barnet behöver dig lite mer än vanligt just nu? Det kan exempelvis handla om att en pedagog på förskolan har slutat eller att en nära kompis varit borta från förskolan eller skolan ett par dagar. Nyckelorden är att utforska, visa intresse och ge trygghet och närhet. Ta en ”time in”, var nära och tillsammans med ditt barn i stället för att skicka in barnet själv på ett rum, en så kallad ”time out”.

Genom att umgås mycket med barnet. Gör saker tillsammans – lek, spela spel, läs, ta promenader eller cykla. Vad som helst som ditt barn tycker om och som inte är förknippat med krav och måsten. Forskning visar att så lite som en kvart om dagen av ostörd tid med ditt barn, stärker relationen. Då vet barnet att ni har tid att vara tillsammans en stund varje dag. Barnet kommer att känna sig sedd och bli mer villig att samarbeta, även i de stunder då ni är oense. Er relation får en stark grund att stå på. Det är också viktigt att vara stabil och förutsägbar som förälder. Då vet ditt barn att du alltid finns där om hen behöver dig, för samtal, tröst eller bekräftelse. Som vuxna behöver vi alltid vara större, starkare, klokare och snälla. När det går, följer vi våra barns behov. Och när det krävs, tar vi ansvar och bestämmer.

Oftast ja. Det är fullt normalt och en naturlig del i en tonårings utveckling. Tonåringen har ena foten i barnvärlden och andra foten i den vuxna. Det kan vara både jobbigt och förvirrande. Även om du uppfattar att kompisar just nu är viktigast för din tonåring, så betyder det inte att du som förälder är oviktig – tvärtom! Du behöver visa att du accepterar att du ibland blir bortvald men att du står kvar. För när det väl gäller är du den viktigaste personen i ditt barns liv. Det är en balansgång att låta sin tonåring pröva sina vingar och samtidigt vara en förälder som står kvar. Det kan vara en utmaning men ofta också roligt och härligt.

Be om hjälp. Släpp all prestige och ta hjälp av den andra föräldern eller av någon släkting som tonåringen har bra kontakt med. Du kan också söka professionellt stöd, exempelvis via sociala stödteamet eller socialtjänsten. Berätta för din tonåring att du söker stöd och varför du gör det. Oavsett om din tonåring vill eller inte vill vara med så visar du att du har en vilja att ni skall ha en bra relation.

Exempel på stress-symtom hos barn:

• Besvär med magen, såsom ont i magen, löst eller hårt bajs, diarré eller förstoppning.
• Ont i huvudet.
• Spända muskler, som gör ont.
• Dålig sömn.
• Aggressivitet.
• Ledsamhet.
• Svårt att koncentrera sig i skolan.

1177 om stress hos barn Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Du kan till exempel ta upp följande området när du pratar med ditt barn:

• Hemmiljön – är det något hemma som stressar och oroar? Behöver barnet mer lugn och ro? Finns det ens möjlighet för barnet att koppla av?
• Kompisar – är det något som hänt? Har barnet kompisar? Upplever hen det svårt att säga nej?
• Fritiden – är det för mycket aktiviteter?
• Skolan – hur ligger det till med läxorna? Behöver barnet/ni stöd med att planera och genomföra läxorna?

Fundera även på hur ni vuxna i hemmet har det med stress. Är det en stressig hemmiljö?

1177 om stress hos barn Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.