Psykisk hälsa

Psykisk hälsa

När ett barn mår psykiskt dåligt kan det visa sig på många olika sätt. Ibland märks det tydligt med ilska och gråt, andra gånger med tysthet eller passivitet. Att inte vilja gå till skolan eller leka med kompisar kan också vara tecken på att barnet mår dåligt. Alla människor reagerar olika. Det absolut viktigast när du upplever att barnet beter sig annorlunda är att finnas nära och att lyssna. Ibland kan det även behövas stöd och vård utifrån. Kommunens XXX är till exempel ett bra bollplank kring dessa frågor.

Hur ser jag att ett barn mår dåligt?

När ett barn mår psykiskt dåligt kan det visa sig genom att barnet är:

  • arg och irriterad.
  • ledsen och orolig.
  • tröttare och mycket mindre energi än tidigare.
  • svårt att sova, sover för lite eller sover väldigt mycket.
  • annorlunda aptit.
  • svårt att koncentrera sig.
  • ofta ha ont i magen, ont i huvudet eller må illa.
  • inte vill göra sådant hen tidigare har tyckt om att göra.
  • inte tar hand om sin hygien, till exempel inte längre tvättar sig eller borstar tänderna.

Barnet kan också vilja stanna hemma från skolan Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. och börjar isolera sig från vänner eller vuxna som står dem nära.

Många barn och unga är mycket på nätet, i sociala medier eller spelar olika dataspel. Om ditt barn bara vill göra det och börjar isolera sig från annat som hen tidigare brukade göra kan det vara ett tecken på att hen inte mår bra. Har ni redan etablerat gemensamma regler kring skärmtid och internet?

Barn kan också säga att de inte vill leva Länk till annan webbplats.. Det ska du alltid ta på allvar! Sök genast hjälp, exempelvis hos barnavårdscentralen, elevhälsan, sociala stödteamet eller barn- och ungdomspsykiatrin. I akut läge - ring 112!

Vad kan du som förälder eller vuxen göra?

  • Säg att du finns där och lyssna på barnet! Ta dig tid på riktigt och fokusera på barnets känslor, släpp dina egna.
  • Vill inte barnet prata så prova att prata i samband med en aktivitet (cykeltur, promenad, biltur eller liknande).
  • Fundera på om barnets mående kan vara påverkat av stress.
  • Vill inte barnet prata med dig? Det är viktigare att barnet får prata med någon hen litar på än att det måste vara just du. Hitta en annan trygg vuxen.
  • Försök hitta orsaken till måendet utan att tvinga eller hota.
  • Förminska inte anledningen till varför barnet känner sig ledsen eller orolig! Lägg fokus på barnets känslor, inte dina. Bekräfta och ge stöd!
  • Berätta att det finns hjälp att få och att det inte är något att skämmas för.
  • Sök upp hjälp om barnet inte blir bättre via exempelvis Barnavårdcentralen, elevhälsan, sociala stödteamet, socialtjänsten (individ- och familjeomsorgen), eller barn- och ungdomspsykiatrin (BUP).

Sök hjälp så fort som möjligt. Det viktigaste för barnen vid en separation är att de vuxna inte bråkar. Ni behöver komma överens om viktiga saker som rör barnen.

Om ni vill ha lite stöd och råd kan ni höra av er till Sociala Stödteamet på Svenljunga kommun Öppnas i nytt fönster. och boka in er på Fem Fria Samtal.

Bäst är att ni pratar med barnen tillsammans. Anpassa samtalet efter barnens ålder och mognad. Förklara i lugn och ro att ni har valt att inte längre leva tillsammans – men att det inte påverkar er kärlek till barnen. Bekräfta att ni älskar dem och att ni kommer att göra allt för att barnen får det bra, trots förändringen. Berätta hur ni tänker kring vårdnad, boende och skola. Var ärliga om ni ännu inte vet exakt hur det kommer att bli. Försäkra barnen att de ska få information löpande så snart ni vet mer. Var beredd på att beskedet kan väcka alla typer av känslor, sorg, ilska men kanske också förväntan. Bekräfta att alla känslor är okej och att ni förstår att omställningen är stor för barnen. Öppna upp för att ni finns där om barnen har frågor och funderingar. Prata gärna med barnen om hur de kan berätta om separationen för kompisar.

Fundera på:

Varför tror du att ditt barn inte litar på dig? Om barnet har uttryckt det, sätt er ner och prata. Fråga hur hen tänker och vad du kan göra för att få tillbaka barnets förtroende. Fundera även om det är något du själv gör eller säger som kan påverka ditt barns tillit. Ibland tror vi vuxna att barn inte vill berätta saker för oss för att de inte litar på oss. När det i stället handlar om att barnet inte vågar berätta.

Tips:

Tillbringa mycket tid tillsammans, läs en bok eller titta på en film. Be ditt barn berätta hur hens favoritspel fungerar eller hur det går på träningen. Skaffa mer inblick i ditt barns vardag. Då underlättar du för barnet att anförtro sig till dig om hen vill. En relation bygger alltid på en bas av de positiva stunder man har tillsammans.

Det är alltid klokt att först fundera på om barnets grundläggande behov är tillgodosedda. Är barnet utsövd, mätt, och inte för kall eller varm? Försök därefter se bortom det som utlöste den starka känslan. Har det hänt något idag som hen vill berätta om? Det är klokt att alltid ställa sig frågan ”Vad handlar det här om egentligen?”. Ibland beror reaktionen helt enkelt på att barnet till exempel ramlat. Andra gånger kan en annan känsla ligga bakom reaktionen. En känsla som inte syns direkt. Utforska och försök ta reda på vad det handlar om utan att bli irriterad. Som vuxen behöver du även fundera kring hur relationerna ser ut inom familjen. Kanske ”gnället” handlar om att barnet behöver dig lite mer än vanligt just nu? Det kan exempelvis handla om att en pedagog på förskolan har slutat eller att en nära kompis varit borta från förskolan eller skolan ett par dagar. Nyckelorden är att utforska, visa intresse och ge trygghet och närhet. Ta en ”time in”, var nära och tillsammans med ditt barn i stället för att skicka in barnet själv på ett rum, en så kallad ”time out”.

Genom att umgås mycket med barnet. Gör saker tillsammans – lek, spela spel, läs, ta promenader eller cykla. Vad som helst som ditt barn tycker om och som inte är förknippat med krav och måsten. Forskning visar att så lite som en kvart om dagen av ostörd tid med ditt barn, stärker relationen. Då vet barnet att ni har tid att vara tillsammans en stund varje dag. Barnet kommer att känna sig sedd och bli mer villig att samarbeta, även i de stunder då ni är oense. Er relation får en stark grund att stå på. Det är också viktigt att vara stabil och förutsägbar som förälder. Då vet ditt barn att du alltid finns där om hen behöver dig, för samtal, tröst eller bekräftelse. Som vuxna behöver vi alltid vara större, starkare, klokare och snälla. När det går, följer vi våra barns behov. Och när det krävs, tar vi ansvar och bestämmer.

Det är inte alltid lätt att veta om en närstående har en ätstörning. Det kan finnas många tecken som gör att du börjar misstänka det. Till exempel:

  • Plötslig eller dramatisk viktnedgång.
  • Radikalt förändrade matvanor.
  • Överdrivna motionsvanor.
  • Mat som verkar försvinna spårlöst från skafferiet eller kylskåpet.
  • Markant känslighet att prata om mat och ätande.
  • Upptagenhet med mat.
  • Hemlighållande av vad barnet gör efter måltider.

Källa: www.atstorning.se (Karolinska institutet) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

En ätstörning börjar ofta med en önskan om att gå ner i vikt. Sedan kan flera olika saker bidra till att barnet utvecklar en ätstörning. Det kan till exempel bero på:

  • ärftlighet
  • att barnet mår psykiskt dåligt
  • skönhetsideal i media eller olika idrottssammanhang
  • dålig självkänsla
  • traumatisk händelse
  • oroligt hemma (familjeproblematik)
  • mobbning, kränkningar och utfrysning av ”kompisar”

Kontakta skolsköterska eller vårdcentralen om du misstänker att ditt barn har ätstörningar. Lyft eventuellt frågan med en personal på skolan eller idrottsledaren i föreningen.

webbplatsen Bup.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. kan du läsa mer om vad ätstörningar beror på.

Vad är bulimi?

Bulimi är en ätstörning som innebär att personen hetsäter och sedan försöker göra dig av med maten, till exempel genom att kräkas eller använda laxermedel.

Hetsätningen leder ofta till kraftig ångest. Ångesten kan också leda till att personen tränar och motionerar onormalt mycket. Gemensamt för personer med bulimi är att tankar på vikt, mat och ätande tar upp en väldigt stor del av deras liv.

Läs mer om bulimi på Bup.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Barn knyter an till, blir trygga med vuxna i sin närhet, oftast starkare till en person i taget. Ett exempel på det är när vi upplever ett barn extra mammigt eller pappigt. Samma sak gäller alltså på förskolan. När barnets tryggaste person(vårdnadshavaren) säger hejdå, kan det först bli förtvivlat. Men när den personen försvinner runt hörnet, kan en pedagog barnet knutit an till att fungera som ersättare. Svåra lämningar behöver inte vara oroande i sig. Inte heller ett tecken på att barnet inte trivs på förskolan. Och även om allt man vill är att stanna kvar tills barnet slutat gråta, så är det inte nödvändigtvis dåligt att ibland ha lite separationsångest. Självklart ska det ”tränas” på ett bra sätt men om vi lär dem bemästra stress i små doser i barndomen kan ha en ”vaccinerande” effekt på den psykiska hälsan senare i livet.

Vi tipsar även om dessa sidor