Senast ändrad: 2012-02-09
|
Jätteloka / Jättebjörnloka
Jättelokan, eller jättebjörnloka som den tidigare kallades, är en mycket storväxt, flerårig ört och en art som inte finns naturligt i Sverige. Jättelokan har inga naturliga fiender och sprider sig därför mycket lätt. Stjälken kan bli upp till tre meter hög och nästan tio centimeter tjock. Den är glest styvhårig, något räfflad och vanligen mer eller mindre rödfläckig. Bladen är mycket stora och kan bli upp till en meter breda. Jättelokan ska inte förväxlas med den inhemska björnlokan (Heracleum sphondylium L.) som är lägre och har betydligt mindre och mörkare blad. Jättelokan förväxlas även lätt med Kvanne, som är en viktig växt för insekter som har den som övervintringsplats.
Utrotning av Jättelokan
Naturvårdsverket rekommenderar att arten skall utrotas, inte bara för att dess saft orsakar hudbesvär, utan även för att den på många håll i Sydsverige invaderar naturliga biotoper och tränger ut inhemska växtarter. Det krävs tålamod och rätt tillvägagångssätt för att utrota växten. En enda planta kan producera upp till 50 000 frön. Fröna kan lätt spridas med vatten och därför är åar och bäckar på vissa håll hårt drabbade av växten. Det bästa sättet att bekämpa jättelokan är därför att slå växten innan den går i blom. Fröna kan ligga i jorden och vänta på att gro och man kan få räkna med att hålla efter fröplantor i upp till 10 år. Jättelokan är giftig Symtom: Brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor, som kan bli stora och smärtsamma. Besvären kan kvarstå i veckor, eventuellt även ärrbildning och mörkfärgning av huden. Åtgärd: Tvätta med tvål och vatten. Skydda huden mot solljus under minst två dagar även om lokala symtom saknas. Källa: Naturvårdsverket |
