Eldning av kol, olja och andra fossila bränslen medför utsläpp av svavelföreningar som har försurat mark och vatten i stora delar av Sverige. I vattenmiljön visade sig de första och tydligaste tecknen på försurning och därför har kalkning av sjöarna varit en av de viktigaste åtgärderna för att motverka detta och därmed bibehålla förutsättningarna för liv i sjöar och vattendrag. Kalkning av svenska sjöar och vattendrag påbörjades i större skala 1976.Svenljunga kommun har drygt 300 sjöar, varav 25 % av dessa kalkas. De sjöar som kalkas ingår i en s k regional kalkningsplan och merparten av sjöarna har kalkats sedan perioden 1980-84. Svenljunga kommun upprättade första kalkningsplanen 1985. Kalkplanen innefattar 14 delavrinningsområden varav 3 berör Viskans avrinningsområde och resterande Ätrans. Kalkplanen revideras fortlöpande i samråd med länsstyrelsen.
Ett av de största miljöproblemen i kommunen orsakas av försurning. Försurningspåverkan är störst främst i den mellersta och södra delen av kommunen. För att komma till rätta med problemen sprids i genomsnitt 2000 ton kalk årligen i kommunens sjöar och våtmarker, vilket gör oss till den femte största kommunen beträffande kalkspridning i Västra Götalands län.Kalkspridningen i Svenljunga kommun sker främst med båt eller helikopter. De kalkprodukter som används är antingen kalkstensmjöl, 0-0,5 mm (sjöar) eller grovkalk, 0,2–0,8 mm (våtmarker). Kalkspridningen i avrinningsområdet Fegen-Kalvsjön bekostas till 100 % av statsbidrag medan de övriga bekostas med 85 % statsbidrag och 15 % kommunala medel.
Resultat av kalkningsinsatserna följs upp genom ett provtagnings- program bestående av dels vattenkemiska undersökningar (vattenprovtagning) och dels biologiska undersökningar (elfiske och bottenfauna). De vattenkemiska undersökningarna sker i genomsnitt 2 gånger per år och utgör grunden i kalkningens effektuppföljning. Här analyseras pH, alkalinitet, färgtal och konduktivitet.
