I förstudien kretsade diskussionerna bl a kring trädens dämmande effekt och dess betydelse för översvämningsrisken i Svenljunga tätort, varpå en inledande kontakt togs med en hydrogeomorfologisk konsult. Det som framkom, genom bl a olika studier från främst USA, var att trädens dämmande effekt för översvämningsrisken är av marginell betydelse vid normalvattenföring. Detta i sin tur ledde in diskussionerna på erosionsskador. Det idag vanligaste sättet att lösa erosionsskador i vattendrag är att stensko hela stranden. Detta innebär en betydligt dyrare metod och medför att erosionen flyttas nedströms. Projektidé
Del tre omfattar anläggande av ett biologiskt erosionsskydd i Ätran. Det grundar sig bl a på att Ätran är utpekat bland ett av de värdefullaste reproduktionsområdena för insjööring i Västra Götalands län. Syftet med projektet "Restaurering av Ätran, etapp III" är att istället nyttja "bioengineering" för att återställa erosionsskador, med andra ord att bl a använda död ved, rotklumpar, levande träd och buskar för att dämpa erosionen samt dessutom öka möjligheten för biologisk mångfald och fiskreproduktion. Denna metod har knappt använts i Sverige men det finns ofantligt mycket publicerat från USA, Kanada och England.
Eftersom potentialen med att nyttja naturliga material som erosionsskydd är stor och dessutom att åtgärden främjar biologisk mångfald, avser Svenljunga kommun att pröva och utvärdera metoden vid en lokal i Ätran, som ligger i närheten av Sexdrega. Om metoden visar sig framgångsrik kan detta extrapoleras till hela Ätran. I en av ytterkurvorna finns en erosionsbrant som sakta men säkert håller på att gröpas ur orsakat av Ätrans vattenföring. Vid denna erosionsbrant finns också en motionsslinga som vid ett flertal tillfällen har behövt flyttas. Det är därför angeläget att kunna anlägga ett väl utformat och anpassat erosionsskydd för att förhindra erosionen vid motionsslingan. Det gäller även att inte förflytta problemet med erosion till nästa kurva som ligger mot väg 157 till Falkenberg.
