Inventering av hasselmus

Hasselmusen är en liten nattaktiv mus som lever i låg och tät buskvegetation. Den bygger små bon av gräs. Hasselmusen har ett högt skydd i lagen och dess boplatser får inte störas.

Vad är en hasselmus?

Hasselmusen (Muscardinus avellanarius) tillhör familjen sovmöss, som går i vinterdvala. Det är en trädklättrande, nattaktiv gnagare med rödaktigt brungul päls, svansen är pälsklädd och yvig, kort nos och små runda öron. De stora ögonen och de långa, välutvecklade morrhåren är en anpassning till att klara sig i mörker. Hasselmusen kan bli upp till 7 cm i kroppslängd, med en ungefär lika lång svans (Berglund & Berg 2002).

Var lever hasselmusen?

Den vanligaste hasselmusbiotopen är skogsbrukets planteringar, följt av kraftledningsgator och bryn/buskrika hagmarker. Hasselmusen bygger oftast bo i den tätaste busken i den lämpliga biotopen. De fem vanligaste bobuskarna är gran, ek, vide, en och hallon.

Ett hasselmusbo kan påminna om ett fågelbo. Man skiljer på dessa bl a genom att känna på boet. Hasselmusboet är mycket mjukt, till skillnad från fågelboet som är stickigt.

Inventeringen

Sjuhäradskommunerna Borås, Mark, Ulricehamn, Tranemo och Svenljunga har i ett gemensamt projekt inventerat förekomsten av hasselmus i området. Syftet med projektet var att få en bild av artens status och utbredning i Sjuhärad.

Under åren 2006 till 2009 var Sveriges främsta hasselmusexpert Boris Berglund ute och inventerade i Sjuhärad. Resultatet visade att hasselmusen finns spridd över hela det inventerade området. 700 stickprovsinventeringar gjordes utifrån analys av troliga lokaler och över 1000 bon hittades.

Hasselmusen och lagen

Hasselmusen finns upptagen i EU:s direktiv om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (Habitatdirektivet). I Sverige har man lagstiftat om detta genom Artskyddsförordningen. Skyddet innebär att arten har ett strikt skydd och får inte skadas eller störas.

Hasselmusen var tidigare rödlistad, och tillhörde fram till 2005 kategorin Missgynnad (NT). Främsta skälet till att hasselmusen inte längre står i rödlistan är att kunskaperna om arten, dess livsmiljöer och bon  blivit bättre, inte att den blivit vanligare.

Fragmentering av landskapet och nedgrävning av kraftledningsgator utgör troligen de största negativa faktorerna för arten. Mer forskning om fragmenteringen behövs, liksom utvecklande av viltpassager anpassade för hasselmöss.

Sidan senast uppdaterad: 2018-04-20 10.14